Låt oss vara beredda inlägg 1
6: 7 – 8 ”När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: ”Kom!” 8 Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och dödsriket följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.”
”den fjärde varelsen” hade likheter med en örn – luftens konung – med utbredda vingar. Det talar för hur angeläget det var att få ut budskapet snabbt utöver hela världen. Kanske med hjälp av media via luften?
Upp. 6: 7 – 8 : …”en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden” Vad som följer i spåren efter antikrists härjningar, är en väldig massdöd. Men inte i betydelse av förintelse. ”Evigheten är lagd i människans hjärta” och hon utplånas inte. Men frågan är var hon ska tillbringa sin evighet. Innanför eller utanför Guds gemenskap.
”dödsriket följde honom” De som drabbas av denna massdöd får sina destinations orter i dödsrikets 2 platser i väntan på kroppens uppståndelse. Dels för de otroende kroppsligen avsomnade i dödsriket – Hades – sheol.
Där de först efter tusenårs riket kroppsligen uppstår för att stå inför ”den stora vita tronen” och efter domen förpassas till den ”sjö som brinner av eld och svavel i evigheternas evigheter”.
De troende kroppsligen avsomnade befinner sig i väntan på kroppens uppståndelse till ”härlighetskroppar” i ”Abrahams sköte – Paradiset. I Uppståndelsen möter de Jesus i skyn i samband med Hans synliga ankomst till Oljeberget.
Där i skyn ställs de inför ”Kristi första domstol” – utan ”fördömelse men med ”lön” och följer Kristus när Han kastar antikrist och den falske profeten i den ”sjö som brinner av eld och svavel i evigheternas evigheter”,
och binder satan för tusen år. Judarna blir ”frälsta på en dag” och kommer nu i det tusenåriga riket som Jesus här upprättar, in i sin kallelse och uppgift. Och de som mötte Jesus på skyn kommer att ”regera med Kristus för 1000 år”.
Den ”andra Kristi domstol” kommer först efter tusenårsriket, när de som då är troende efter testet när satan kommit lös, ”döms utan fördömelse” till att få leva sin evighet tillsammans med Gud.
”De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.”
Under de fasansfulla krigen i spåren efter antikrists härjningar synes 1/4 av jordens befolkning komma att möta den kroppsliga döden. Direkt genom ”svärd” – krigen och sen genom allt som följer i krigens spår av svält och pest, där rovdjuren får mat i överflöd.
Detta på grund av att antikrist, det ”lilla hornet” på ”odjuret” i Daniels bok Kap. 7 får makt att ändra heliga tider, lagar och förfölja Guds folk, intaga Jerusalem, avskaffa offren och sätta sin bild i templet i Jerusalem och föregiva sig vara Gud. Detta för 31/2 år av den senare delen av vedermödans 7 år.
Nog finns det all anledning för oss troende att ta till oss Guds budskap riktat till oss inför vad som ska ske under vedermödan, så att vi där kan fylla vår uppgift på bästa sätt. Dels själva bestå provet av troheten till Jesus och vara beredda att ge vårt liv för att hålla fast vid ”vittnesbördets ord”.
Vara exempel för alla att inte gå in i antikrists ekonomiska system och vägra ta på oss hans märke för att kunna köpa och sälja. Och finnas för människor i den oerhörda nöd som övergår världen och då inte minst finnas för det Judiska folket i den förföljelse som ska minimera dem till ”en kvarleva”.
Forts Låt oss vara beredda
HaFos funderingar 
Låt oss vara beredda inlägg 2
Upp. 6: 9 ”När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.”
”under altaret” Är en Judisk gammaltestamentlig term. Altaret var en helig plats nära Gud,där det fanns försoning och förlåtelse under lagens tid.
”själarna av dem” som var under altaret var nära Gud i Paradisets värld, försonade och återlösta i väntan på kroppens uppståndelse. ”som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.”
De troende har genomgått martyrskap allt i från de första kristna, vidare under inkvisationen, vidare under reformationen och även senare in i vår moderna tid. Det är naivt att tro, att vi som den sista änd tidens troende skulle undslippa martyrskap för vår tro på Jesus!!
Det finns flera kategorier av Martyrer i Uppenbarelseboken: 1. De under altaret ( 6: 9, 19 ) 2. De två vittnena ( 11: 7 ) 3. De under odjurets terrorregim ( 20: 4 ) 4. De i den ”stora vita skaran”, ”som kom ur den stora bedrövelsen och har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” ( 7: 9 – 17 )5. De som blivit halshuggna därför att de inte tillbett vilddjuret ( 20: 4 )
Gemensamt för alla martyrer är att de ”blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.” Nog är det allt angeläget att vi som troende tar till oss vad Guds Ord via Johannes till de troende tar till oss vad vi har framför oss av eventuellt martyrskap under vedermödan!! HJÄLP OSS KÄRE HERRE JESUS!!
6: 10 ”De ropade med stark röst: ”Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?”
Att de som blivit martyrer ”ropar”, visar på deras odödlighet och medvetandetillstånd mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen som de väntar på. Att de ropar ”med hög röst”, visar på hur de längtar efter Guds rättvisa, Han som ”är helig och sann”, slutliga domslut.
6: 11 ”Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.”
”en vit dräkt” beskriver att de här som blivit martyrer för sin tro på Jesus, var ”tillräknade Kristi rättfärdighet” med en fotsida klädnad som visar att försoningen i Kristus är heltäckande.
”de blev tillsagda att vila ännu en liten tid”. Martyrerna får i Paradiset, en uppmaning från Jesus, att se fram emot när de ska kroppsligen uppstå. Och invänta doms akten över dem som utgjutit deras blod i domen, ”inför den stora vita tronen” efter tusenårsriket.
”tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.”
”fulltaliga” talar om att Jesus satt en gräns för detta vanvett under vedermödans tid, där Han gör ett slut på – ”förkortar” – avslutar vedermödans elände för de troendes skull. Han griper in för att det så ska bli ett slut på dessa martyrskap, ”deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de”.
GillaGilla