Jag har konfronterats med människor som menar sig vara fullständigt fria från synd och aldrig syndar. Denna ”syndfrihetslära” utbreder sig alltmer. De mest extrema menar att man i allt lyckas leva efter Guds lag och därmed är räddad.
Jag menar att de lever i ett självbedrägeri och en egenrättfärdighet som en dag kommer att stänga dem ute från en evighet i Guds gemenskap.
”Om vi vandra i ljuset som Han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra och Jesu, Hans Sons blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss. Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Om vi lever i erkänd och bekänd synd – alltså lever i ljuset – så renar Jesu Kristi Guds Sons blod från all synd och orättfärdighet INFÖR GUD. Vi blir tillräknade Kristi vår ställföreträdares rättfärdighet.
Men ”om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss”.
Det finns människor som i sin egenrättfärdighert menar sig vara syndfria och aldrig syndar. De lever inte i ljuset med erkänd och bekänd synd, utan lever i förnekelse av sin synd fram mot förhärdelse.
Arma självbedragna människa som inte litar till Jesu försoning för sin synd utan litar till sin egen förmåga att besegra synden. De kallar det för att i Anden döda köttets gärnigar. Medan det i praktiken handlar om att man menar sig själv har besegrat köttet och aldrig syndar.
Räddningen för dessa vilsna människor, är inte i annat än tomma ord, tron på vem Jesus är och har gjort, utan räddningen för dessa är i praktiken att man i sig själv lyckats besegra synden och synderna i sitt liv och aldrig syndar. Man menar sig så hela tiden ”leva i Anden” så att man aldrig syndar.
Men ”om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss”.
Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
Jag tror att Joels profetia kommer att nå hela sin fulla uppfyllan under Tusenårsriket. Det är då som Ordet, som begynte vid lärjungarnas ”andedop”, om att ”jag ska utgjuta min Ande över allt kött”, då i Tusenårsriket når sin fullhet.
Då kommer den oerhörda väckelse som en del vill mena ska ske innan Jesus kommer tillbaka. Man tar Ord som egentligen syftar på Det Judiska folket och Tusenårsriket och vill få dem till att gälla församlingen innan Jesus kommer tillbaka:
”Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta. Ty jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.” (Jes. 37:32,35)
”HERREN, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva. Och HERREN, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. Du skall på nytt lyssna till HERRENS röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. (5 Mos. 30:6-8)
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.” (Sak. 12:10)
OBS! detta handlar alltså inte om någon väckelse i den Kristna församlingen utan om att det Judiska folket kommer till tro på Jesus vid Hans ankomst.
Jag kom i meningsutbyte med en sjudedagsadventist. Sammanfattar några av hans argument för att människan inte existerar mellan kroppens död och kroppens uppståndelse och att de som går förlorade förintas. Jag bemöter varje hans argument. Jag kallar honom för enkelhetens skull för X.
X: ”När vi dör slutar vi att andas, kvar är alltså bara jord! Jord ÄR du, och jord skall du åter bli.1 Mos. 3:19”.
HaFo: Jesus blev inte bara jord vid sin kroppsliga död utan 1 Petr. 3:18 – 20: ”Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap.”
Så Jesus gick alltså med kroppen livlös i graven och ”predikade ett budskap för andarna i fängelset.”
Jesus besegrade så i sin kroppsliga uppståndelse människans kroppsliga död och kroppsligen uppstår. Därför kan människor vars kropp förmultnat efter väntan i Abrahams sköte , få vid Jesu tillkommelse, uppståndelse – härlighetskroppar som passar i den eviga gemenskapen med Gud, vilket inleds med att ”regera med Kristus för Tusen år”.
Den jordiska kroppen, kommer vid kroppens död att förmultna. Men fördenskull upphör vi inte att existera. Jesus vid sin kroppsliga död upphörde inte att existera som vi såg.
1 Kor. 15: 43 – 53: ”Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet… Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp…
kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga… vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
På hans fråga: Är Treenighetsläran en grundläggande lära I den kristna tron?
Så är svaret från mig ja!
Bibeln beskriver Guds person som Fader Son och Ande i en OUPPLÖSLIG sammansatt enhet – väsens – enhet.
Samtidigt som Gud beskriver sig som flera, säger Bibeln ”HERREN, vår Gud, HERREN är en.” (5 Mos 6:4). Är inte det en motsättning?
Nej, det hebreiska ordet för en – ‘echâd – används nämligen på andra ställen för att beskriva en enhet, exempelvis ”ett enda folk” (1 Mos 11:6) och att man och hustru ”skall bli ett kött” (1 Mos 2:24).
Det finns i hebreiskan två ord för EN nämligen ECHAD = en, en enhet – lat unus = sammansatt enhet; och YACHEED = endast EN – lat unicus = absolut EN.
I uttrycket ”Gud är en” handlar det om ECHAD, vilket påvisar att det handlar om en sammansatt enhet. Därför kan nyckeln till att förstå förhållandet mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande hittas i versen 5 Mos. 6:4: ”Hör, Israel, YHVH, vår Gud, är EN (Echad)”
För att använda den nyckeln måste vi titta på originalspråket i texten där YHVH beskrivs som En. Versen är grunden för Shema som är det grundläggande uttalandet om tro för det judiska folket. Echad är det hebreiska ordet för en , men mer exakt betyder det en enda enhet men som består av mer än en del.
Det finns ett annat hebreiskt ord från samma rot – Yachid som betyder singel. Betydelsen av Echad (mer än en del) är en bekräftelse på det hebreiska ordet Elohim som översätts som Gud. Elohim är ett pluralord – mer än en som kallas Gud.
Jesaja 48:16 Och nu har YHVH och hans Ruach (Ande) sänt mig (en evig person som talar i vers 12 och 16 – Yeshua)
Tre enheter kan tydligt ses i den versen. Vi kan tydligt se att även om Gud är Echad – en , så är Han mycket mer än så – Han är en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. Han är Echad – sammansatt enhet och Han är Elohim – i plural.
Jesus vidrör denna sammansatta enhet i bl.a. Joh. Kap. 14 – 18: ”Jag och min Fader är ett”. Ändå visar ”jag” och ”min” på skilda personer i den enda Gudomen JAG ÄR HERREN.
Jesus säger om Anden i Joh.16:14-15: ”Han ska förhärliga mig, ty av mitt ska han taga och ska förkunna för er. Allt vad Fadern har, det är mitt, därför sade jag att han ska taga av mitt och förkunna för er.” Jesus ger oss här bilden av en Gud i tre personer och tre personer i en Gud i en sammansatt enhet.
Här finns samtidigt från begynnelsen en du – jag – vi – relation inom den enda Gudomspersonen av den oupplösligt sammansatta enheten av Fader Son och Ande:
I Mos. 1:26 används beteckningen ”oss” när Gud talar om att skapa människan till sin avbild. Samma sak upprepas i 3:22 där Gud säger att ”mannen blivit som EN AV OSS, så att han förstår vad gott och ont är.”
I 11:7 återkommer detta uttryck: ”LÅT OSS stiga dit ned och förbistra deras tungomål”. Här finns alltså en konversation inom den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
I Jesaja kap. 6 får profeten höra seraferna ropa sitt trefaldiga ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot” och vidare ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare.”
Vi får svaret vem som blev sänd Hebr. 10:5-10: ”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud.”
I Ps. 110:1 framgår fortsatt denna ”interna dialog” inom den ende Gudomspersonen: ”Herren sade till min herre, sätt dig på min högra sida till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”.
Det finns i sanning endast en Gudomsperson, men denne Gud uppenbarar sig i en sammansatt enhet av Fader, Son och Ande. Men inte som åtskilda Gudar, som Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden, utan som en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande, samtidigt som ”JAG ÄR HERREN, HERREN ÄR EN”.
Alla försök genom historien att sära på denna enhet till tre åtskilda Gudar, eller att förbise denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande, eller att förbise Kristi verkliga förutvarande existens innan inkarnationen i en jordisk kropp, i den ende Gudens karaktär och personlighet har alltid lett vilse och kommer alltid att leda vilse.
Sker en upplösning eller uppdelning mellan den oupplösliga enheten av Fader, Son, Ande i den enda Gudomspersonligheten JAG ÄR HERREN (åtskillnad mellan Fader och Son eller åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person), så är det inte längre frågan om den ende levande Guden som Bibeln presenterar! Där sker många angrepp på sann kristen tro.
Vad jag försöker peka på är att det bara finns en Gud: ”Jag är Herren, Herren är en”. Men att det samtidigt är tre personer i en Gud och en Gud i tre personer.
Men inte så att det är åtskilda Gudar som att man kan säga Gud Fader, Gud Sonen och Gud Anden. Och att dessa tre personer i en Gud inte är åtskilda utan finns i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. Om de beskrivs som åtskilda Gudar så är det inte längre frågan om Bibelns Gud. Och den tanken öppnar för villoläran att Sonen skulle vara skild från Fadern på korset.
Jesus beskriver denna sammansatta enhet/treenighet. Johannes 8:24,25 ” ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.” Vad Jesus här åsyftar är Hans egen bekännelse som är densamma som Faderns:
”JAG ÄR”. Alltså att de tillsammans är förenade i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Alltså att den som inte ”tror att jag är den jag är skall dö i era synder.”
Joh. 14 vers 22 – 24: ”Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ‘Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?’ Jesus svarade: ‘Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min FAR ska älska honom, och (OBS!) VI ska komma till honom och ta VÅR boning hos honom.”
Joh 15:26-27: ”Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
Jesus säger att det är Han som ska sända Honom: ”jag ska sända”. Från vem ska Jesus sända Hjälparen? Jo, ”från Fadern” och vem är Han som sänds? Jo, ”sanningens Ande som utgår från Fadern”.
Och vad är då sanningens Andes uppgift? Jo, att vittna om vem Jesus är och har gjort: ”då ska han vittna om mig.”
Joh 16:12 – 15: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. HAN ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och HAN ska förkunna för er vad som kommer att ske.
HAN ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att HAN ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”
Joh 16:23 – 24: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Men med seende ögon tycks en del inte se vad som står i vad Jesus säger om den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ser inte orden:
”min FAR ska älska honom, VI ska komma till honom och ta VÅR boning hos honom.” Vem/vilka är är det då som kommer när Jesus säger: ”när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen.”
Jo, ”Jag ska inte lämna er faderlösa FADERN, jag ska komma till er SONEN”. ”när HAN kommer, sanningens Ande”.
”Då ska han leda er in i hela sanningen” om vem Jesus är och har gjort och hur Han ingår i den sammansatta enheten/treenigheten av Fader Son och Ande.
Möttes av följande påståenden: ”Sakarja gör ingen skillnad på Jesu första ankomst och Jesu andra ankomst…Vid Jesu återkomst kommer inga levande att lämnas kvar på jorden. Den blir öde och tom.”
Men detta är helt enkelt inte sant om man tar del av vad som faktiskt står i Sakarja!
Sakarja om Jesu första ankomst: 3: 8; 9: 9, 11 …” Se, jag ska låta min tjänare Telningen komma…Och jag ska utplåna detta lands missgärning på en enda dag…
Fröjda dig stort, dotter Sion…Se, din kung kommer till dig…Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna…för dig ska jag på grund av ditt förbundsblod befria dina fångar
Sakarja 6: 12 – 13; 9: 10; 12: 10; 13: 1 – 9 om Jesu andra ankomst när Han upprättar Tusenårsriket: ”Se, en man vars namn är Telningen.. han ska bygga Herrens tempel…och sitta på sin tron och regera..
Stridens bågar ska bort, och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav.. till jordens ändar… Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat…
På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet…Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.” Och de ska svara: ”Herren är min Gud.”
Sakarja 14: 1 – 15 Handlar om Jesu andra ankomst och slaget vid Harmageddon innan Han så upprättar Tusenårsriket: ”Se, Herrens dag kommer!…för jag ska samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem…
Sedan ska Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk…På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget…Herren ska vara kung över hela jorden.”
Sak. 1: 16 – 17; 2: 5 – 12; 8: 3 – 22 syftar på Tusenårsriket: ”Jag har vänt tillbaka till Jerusalem…Mitt hus ska byggas där…Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott. Herren ska än en gång trösta Sion, än en gång ska han utvälja Jerusalem.”…
Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne…Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk.”…
”Jag ska vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem… )Följande visar att det handlar om Tusenårsriket och inte den nya himlen och den nya jorden)…
Än en gång ska det finnas gamla män och kvinnor på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull…
Jag ska låta dem komma och bo i Jerusalem, de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud…Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg…
liksom ni har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse…Än en gång ska folk komma hit.. Och de som bor i en stad ska gå till en annan och säga: ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot…
mäktiga hednafolk ska komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem, och de ska åkalla Herren.”
I detta ljus av texter så är det uppenbart hur denna text faktiskt handlar om Tusenårsriket och inget annat:
Sak 14: 16, 20: ”Och det skall ske att alla ÖVERBLIVNA UR ALLA DE FOLK som kom mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att FIRA LÖVHYDDOHÖGTIDEN.
…På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom OFFERSKÅLARNA FRAMFÖR ALTARET.”
Faktum är att den här texten klart utsäger att det kommer att finnas både ett Tempel OCH en offertjänst, samt FOLKSTAMMAR (hednafolk) som kommer för att fira lövhyddohögtiden EFTER striden vid Harmageddon under Tusenårsriket!!
2 Kor. 5: 10: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.”
”och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.”
Lön efter ”hans gärningar”, kommer att grunda sig på ”en TILLRÄKNAD rättfärdighet från Gud av nåd genom tro på Jesus, för Kristi skull”
Detta synes vara en ”Belöningsdomstol”, eller mer en bedömning vilka uppgifter som man kommer att få i förhållande till hur man ”förvaltat pundet”.
Det är alltså en prövning av livsverket inför Jesus: 1 Kor. 3: 11 – 15:
”Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt.
Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.” (Detta handlar inte om någon ”skärseld” eller ”eldsjön”. Utan handlar om när Jesu ögon ”som eldslågor” prövar vars och ens livsverk.)
”Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst såsom genom eld”.
Även den som inte ”förvaltat sitt pund”, utan blir ”utan lön”, kommer likväl vid tro på Jesus av nåd för Kristi skull att vara räddad till en gemenskap med Gud i evighetens värld.
Här omtalas Kristi domstol med två olika sammanhang. Dels ”rättfärdigörelsedomen” inför Kristi domstol i mötet i skyn då de som fram till dess hör honom till och som då även får sina uppståndelse och förhärligade kroppar i ”den första uppståndelsen”, för att så ”regera med Kristus för Tusen år”.
Men här benämns det även vara ”Kristi domstol” jämsides med domen inför den ”Vita tronen” vid domen Tusen år senare. En dom som dels är en ”fördömelsedom” över dem som inte hör Kristus till och ”döms efter sina gärningar”, för att så sedan förpassas till eldsjön.
Men jämsides synes så ske en andra ”Kristi domstol”, som även här bör vara en ”rättfärdiggörelsedom”, över de som under Tusenårsriket har kommit till tro på Jesus.
Jag tror att det även är här som Judarna får sina uppståndelsekroppar för att tillsammans med alla på Kristus troende genom alla tider nu efter deras avslutade uppgift i Tusenårsriket, där man var till ”en välsignelse för en hel värld”, gå in till den Nya Himlen och den Nya Jorden. Och således kan ta till sig Rom. 8: 1 :
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus.” Vilket borde innebära att de i denna ”andra Kristi domstol” nu inför ”den vita tronen”, erhåller sina ”härlighetskroppar” för att så kunna ingå i ”den Nya Himmelen och den Nya Jorden”.
”Herrens dag” är benämningen på den tid då Gud griper in i mänsklighetens historia, men det handlar inte om en enda dag i bemärkelsen 24 timmar, utan om en tidsperiod och flera skeenden då Gud griper in.
Ordet ”dag” används ofta på det viset i Bibeln, till exempel i 2 Kor 6:2: ”Se nu är det den välbehagliga tiden, Nu är frälsningens dag.”
”Herrens dag” inleds med Jesu återkomst när Han slår den antikrists härar vid Armageddon. Upp. Kap. 16: 16: ”Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.”
”Och de samlade dem”, syftar på demonandarna i vers 14: ”De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.”
De driver här nu en helt vilsegången, av satan påverkad mänsklighet, som ett lämmeltåg till Jerusalem i en tro att man ska utrota det Judiska folket och Israels nation.
Man har likt som innan andra världskriget fått hela världen att ge Judarna skulden som varandes orsaken till världens alla problem. Men likt Hitler och de som anammade denna av demoner främmade lögn, så går de nu slutgiltigt mot sin undergång vid ”Harmagedon”.
Där strider kommer att rasa i den sista stora drabbningen mot Israel och Kristus själv, innan Han upprättar Tusenårsriket. Slaget vid ”Harmagedon” är avslutningen av hedningarnas och församlingens tid.
Antikrist och hans härar samlade, under demonisk påverkan, från jordens alla hörn kommer att gå sin undergång tillmötes. Antikrist strider inte här enbart mot Israel, utan mot de Sanna Lammet, mot den Sanne Kristus, som nu sätter sina fötter på Oljeberget som rämnar mitt itu.
När antikrist får se Kristus och de himmelska härskarorna vid Hans sida ridande på vita hästar, så kommer han att i desperation att avfyra allt av krigisk arsenal som han kan uppbjuda.
Men vad hjälper det mot Herrarnas Herre och Konungarnas konung, som bara ”genom sin muns anda” med ett domsord orsakar att alla fiender är besegrade och att antikrist och den falske profeten blir gripna och kastade i eldsjön 2 Tess. 1: 8 – 10, 2: 8; Upp. 19: 19 – 20:
”när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.
De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror…
Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska omintetgöra med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst…
Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här.
Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner (pågående) av svavel.”
Det är då som de troende uppstår till evigt liv, följt av Tusenårsriket. Då de troende ska verka som ”präster och kungar” tillsammans med Kristus och ”regera med Kristus för Tusen år”. Det avslutas med ”de övriga dödas” uppståndelse till dom – och slutligen ”en ny himmel och en ny jord”.
Jag mötte påståendet att Tusenårsriket är nu och att satan nu är bunden. Att Tusenårsriket skulle vara nu är en allvarlig villfarelse kallad Amillennialism.
Inlägg 1
Amillennialism hävdar a) att ”1000 år” i Upp. 20: 1-6 är en metaforisk hänvisning till nutiden kyrkans tidsålder som kulminerar i Kristi återkomst.
Amillennialism hävdar att Kristi regeringstid under årtusendet är andlig till sin natur.
Amillennialismen undervisar att Satans bindning i Upp. 20: 1-3 redan har inträffat.
Amillennialismen undervisar att Kyrkan är arvtagaren till löftena i Skriften – kort sagt, att precis som Israel var Guds folk i Gamla testamentet, så är kyrkan Guds folk i Nya testamentet.
Fick så ta del av en hemsida som försvarar denna vilsna lära.
Den första lögnen som presenteras på hemsidan är att ”tusen år egentligen inte finns i Uppenbarelseboken”.
Men Upp. 20: 4 säger följande: ”Sedan såg jag troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg de människor som hade blivit halshuggna därför att de vittnat om Jesus och predikat Guds ord.
De hade inte tillbett vilddjuret eller hans bild och hade inte hans märke på sina pannor eller sina händer. De hade fått liv igen, och nu REGERADE DE MED KRISTUS I TUSEN ÅR.”
En annan lögn från hemsidan: ”Eftersom Djävulen med största sannolikhet redan nu är inspärrad i den bottenlösa avgrunden.” Med text som sägs syfta på att satan skulle vara bunden under Tusen år från det Jesus blev korsfäst fram till Jesu tillkommelse.
”Ängeln hade också en tung kedja i sin hand. Han grep draken – den gamle ormen, som är Satan själv – och band honom i tusen år… Och han förseglade dörren så att han inte kunde bedra folken längre, förrän de tusen åren hade gått. Därefter ska han åter släppas ut för en kort tid.”
Detta innebär att skulle satan vara bunden nu fram till Jesu tillkommelse, så är det då vid Jesu tillkommelse, som satan ”Därefter ska han åter släppas ut för en kort tid.”
Medan det i Bibeln är tvärtom, att när Jesus kommer för att upprätta Tusenårsriket som ängeln då ”band honom i tusen år”.
Satan är inte bunden efter Jesu korsfästelse. Utan hans verksamhet pågår idag från himlarymderna. Ef. 6:12: ”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.”
Upp. 12: 9: ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.”
Satans utkastande från lufthimlen, ned till jorden sker i samband med att antikrist övergår till att vara satan inkarnerad på jorden. då Satan är alltså inte nu bunden utan det är en lögn!
Det finns idag sammanhang som menar att en Guds väckelse skulle pågå i Asbury. Jag ifrågasätter verkligen om ”väckelsen” i Asbury är en väckelse från Gud med anledning av att Bibeln inte talar om väckelse i ändens tid utan om avfall.
”I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom… Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må.
Ty först måste avfallet hava skett och ‘Laglöshetens människa’, fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud…
Sedan skall ‘den Laglöse’ träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse”.
Har sett en del peka på att det i denna ”väckelse” finns yttringar som inte alls kan styrkas komma från Gud. Som t.ex. att de ”har Lectio Divina och Vesper”. Har Bethel o Hillsong musik och att den fullständigt vilsne Tod Bently är inbegripen i denna väckelse.
”Väckelsens försvarare” förklarar detta med att i alla väckelser så sker också avarter och menar att ”många ungdomar får livsavgörande gudsmöten i det som händer nu.”
Men om sådana falska människor som Tod Bentley är inbegripen och bejakar denna väckelse så är den ju knappast från Gud!
Läs här vad Lennart Jareteg på Bibelfokus.se skriver om den första väckelsen på Azusa Street:
På annan plats visade jag utifrån Katolicismens eget material på förförelsen i Katolicismen. Fick där ett svar att jag hade fel källa och felaktiga fakta. Jag gjorde då följande svar:
Inlägg 1
Peka exakt på vad som var faktafel och fel källa. Peka ut svart på vitt att nedanstående inte är vad Katolicismen lär! Var säger man emot nedanstående?
Sägs inte Påven vara Jesu ställföreträdare på jorden?
Sägs inte Sakramenten och KK vara förmedlare av andligt liv?
Sägs inte Marias syndfrihet vara orsak till att Jesus var syndfri?
Sägs inte Ikoner och reliker vara bärare och förmedlare av andligt liv?
Uppmanas man inte till och praktiserar att be Maria och helgon om hjälp i förbön?
Kallas inte Maria för ”Himlens drottning?
Uppträder inte i Katolska sammanhang manifestationer med uppenbarelser av Maria och gråtande madonnor?
Vad är faktafel och fel källa vid direkta citat ur den Katolska Kyrkans katekes?
Exempel på citat ur Katolska Kyrkans Katekes. Anger sidnumret i deras katekes.
“Jungfru Maria … är i själva verket moder till (Kristi) lemmar … ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar. Maria, Kristi moder, kyrkans moder.” 963
“Denna moderns (Jungfru Marias) förbindelse med Sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död … Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött.” 964
“Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten.
Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting… Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse. 966.
“Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.” 968
“När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evig.
Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor … Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.” 969
“Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad.” … (De gamla fäderna) förklarade ofta: “Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet.” 494
HaFos funderingar 