Inlägg 1 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Kortfattat kan lärokonstruktionen i en konsekvens sammanfattas enligt följande:
Människan har inte en odödlig själ. Själen, personligheten, personen, människan utplånas när kroppen utplånats. Människan är en ”kropps – själ” heter det. Själen, personligheten, identiteten är fixerad vid kroppen på ett oupplösligt sätt.
Vilket innebär att vid kroppens frånskiljande från jordelivet och död, så finns inget verkligt, egentligt mellantillstånd av medvetande och existerande mellan kroppens död och kroppens uppståndelse. När kroppen är helt utplånad, är själen och personligheten som var oupplösligt bunden vid kroppen helt utplånad.
Jesus är Gud och därför dör Gud på korset och väcks åter till liv i uppståndelsen i denna lära. Kristus var verkligen död. Jesus är i sin kroppsliga död är helt igenom frånskild livet och inte medvetande, aktiv eller existerande som vare sig Gud, Gudamänniska ( Jesus Kristus) eller människa, utan helt igenom död. Alltså icke existerande, mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Jesu kroppsliga uppståndelse är en pånyttfödelse – gjord levande av Anden igen – av Jesu Kristi person, så att Guds person och Kristi person som var helt igenom död, åter blivit Kristi person, när Anden väcker den döda kroppen till liv.
Efter uppståndelsen och domen utplånas den icke – troende människans själ och personlighet och hela människan upphör att finnas till, när kroppen där personligheten var oupplösligt bunden, helt har utplånas i den brinnande sjön.
I denna lära förläggs alltså personligheten och identiteten vid kroppen på ett sådant oupplösligt sätt, att vid kroppens död upphör medvetande och varande existens fram till uppståndelsen och själen upphör att i praktiken existera i egentlig mening mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Vid den kroppsliga dödens inträde upphör därför i praktiken allt medvetande och är i praktiken ett totalt icke – varande fram till uppståndelsen. Det finns ingen själens odödlighet, utan odödligheten är en gåva enbart till de troende.
Det kopplas samman med att straffet inte är av evighetskaraktär. Den eviga röken som omtalas är enbart elden som aldrig upphör, men kropparna brinner upp och därmed allt av själen, personligheten och identiteten, eftersom den var oupplösligt knuten till kroppen. Den icke – troende utplånas således efter det att hon uppstått och fått sitt straff vid domen.
I denna lära görs även en koppling till tanken, att människans egen livsande som Gud inblåste och som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner, skulle vara Guds Ande som inblåstes och går tillbaka till Gud vid den kroppsliga döden.
Då blir konsekvensen när man för över det på Jesu död och uppståndelse, att det är människan Jesus som dör medan det Gudomliga, Guds Ande som då var Jesu enda verkliga och Gudomliga identitet, går tillbaka till Gud.
Även då med en konsekvens att Kristi person (enheten av Gud och människa) är upplöst och Jesus är inte Kristi person längre. Det är alltså en JDS lära man lyckats skapa mitt i att man säger sig gå emot trosförkunnelsens JDS – lära.
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
HaFos funderingar 
Inlägg 2 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Lärans försvarare om människans identitet:
”Diskussionen om identitet är egentligen väldigt ’akademisk’, eftersom både vår insida och utsida hänger ihop och djupast sett är oskiljbara… Någon vill betona livsanden, en annan vill hellre tala om kroppen som vår identitet. Men eftersom de är oskiljbara kan den ena inte särskiljas från den andra.”
HaFo kommentar:
Här blandas korten, när man försöker komma fram till att själen och personligheten är oupplösligt bunden till kroppen även vid den kroppsliga dödens inträde och huvudpoängen med Kristi identitet kommer i skymundan.
Just detta dribblas här bort, att Jesus är en oupplöslig enhet av Gud och människa i Kristi person och genom Anden i Guds person levande tillsammans i en Gudomlig livsgemenskap.
Något som aldrig kan upphöra i människans ställföreträdare om den andliga döden åtskillnaden från Gud sker så att Kristi person upphör att existera vid kroppens död. Det allvarliga i detta resonemang är att det omintetgör Kristi identitet av Gud och människa förenade i en oupplöslig enhet.
Där Kristi person fortfarande är levande av Anden i enheten mellan Gud och människa i personen Jesus Kristus, vid kroppens frånskiljande livet och dess död. Eljest är inte den andliga döden (åtskillnaden mellan Gud och människa) övervunnen i Kristi person och Jesu Gudom i försoningen blir borttagen.
Detta leder till en åtskillnad mellan Gud och människa (andlig död) i Kristi person. Det leder till en JDS – lära. Bara en annan väg än i trosförkunnelsen lära om att Jesus är skild från Gud.
Sen hur många Bibelställen det än kan skenbart synas finnas till stöd för denna antikristliga lära, så kommer man aldrig förbi Jesu undervisning om mellantillståndet av medvetet existerande mellan kroppens död och kroppens uppståndelse i Luk. Kap 16.
Man kommer aldrig ifrån att där kroppen verkligen frånskilts livet så står det likväl att ”Gud har lagt evigheten i människans hjärta och även Bibelns hälsning om att de som blir kastade i den brinnande sjön existerar i evigheternas evighet. Med samma ord av evighet som att Gud är evig.
Angående Identiteten som här förvanskas på olika sätt i denna lära så se mitt mer kompletta svar under dessa länkar:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#id
http://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm#Kap2
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#mi
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
GillaGilla
Inlägg 3 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Lärans försvarare om att själen aldrig skils från kroppen vid den kroppsliga döden:
”Det finns alltså inte en enda text i Bibeln, varken i Gamla eller Nya Testamentet, som kan användas som stöd för påståendet att ”själen”, (hebreiska nephesh), skiljs från kroppen i dödsögonblicket.”
HaFo kommentar: Detta är alltså inte sant. Se igen Lukas Kap. 16. Se vidare att Mose och Elia samtalade med Jesus på förklaringsberget. Eller menar man att de redan fått sina uppståndelsekroppar före Jesu kroppsliga uppståndelse?
Vad som gäller och är sant är det viktiga och vad vi ytterst har att pröva emot, är den hörnsten Gud satt fram, att Jesus är Kristi person, som är den enda grund vi kan bygga utifrån och checka bakåt till i lärokonstruktioner, för att finna om det håller gentemot hörnstenen eller om hörnstenen blir en stötesten till fall.
Vad denna ”själens, personlighetens upphörande vid kroppens död – JDS – lära” tillför, är enbart ytterligare begreppsförvirring och förstärkande av att Jesus inte längre är Kristi person i sin kroppsliga död, utan upphör att existera och att KRISTI IDENTITET börjar existera igen i den kroppsliga uppståndelsen.
Det är en JDS- lära som här skapas där Jesus blir skild från Gud i sin kroppsliga död och förenas med Gud igen till Kristi person i den kroppsliga uppståndelsen. Jesus dör alltså andligen och skiljs från Gud i den kroppsliga döden och föds på nytt till Guds gemenskap i den kroppsliga uppståndelsen.
Om inte ande/själ skiljs från kroppen, men kroppen är skild från livet med ande/själ inräknad, så att inget mellantillstånd (som Jesus visar finns), så innebär det lika fullt i sin konsekvens en slags gnosticism som man skapar (samtidigt som man säger sig gå emot den i trosförkunnelsens JDS – lära), om man för över det på KRISTI IDENTITET OCH PERSON.
I denna lära försöker man föra i bevis att Gud dör med Kristus. Med ungefär samma kryptiska förklaringar om att Gud kan dö, som Ulf Ekman gör i boken Doktriner för att hålla fast vid Trosförkunnelsens variant av JDS – lära. Men nu här sker det för att kunna hålla fast vid ”själens upphörande vid kroppens död – JDS” variant.
En omöjlig slutledning utifrån att Bibeln säger att ”allenast Gud är odödlig”. Död betyder skilsmässa. Om Gud dör i bemärkelsen upphör att existera i Kristus mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, vad eller vem har Han då skilts ifrån? Det är väl en av de starkaste sanningar i Bibeln som överhuvudtaget finns att Gud är odödlig och evig i alla dess former och att Han inte heller kan skiljas från sig själv.
Faktum kvarstår att i praktiken i denna lärokonstruktion, så blir Gud i Kristus skild från människan Kristus. Jesus är inte Kristi person längre. Det är en både antikristlig och gnostisk lära som stöter sig mot hörnstenen Kristi person och blir en stötesten till fall och som med sin tro leder människor till fördärvet med en tro på en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium.
Här är inte längre ”Gud i Kristus och försonar människorna med sig själv”. Ingen Kristi person finns längre som kan bära fram offret av Kristi persons kropp och blod på korset. Då finns inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. Då har vi ingen frälsning. Precis vad satan vill nå fram till med denna sataniska lära.
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
GillaGilla
Inlägg 4 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Angående 1 Petr 3:19 säger lärans företrädare: ”Nu ligger betoningen på att Jesus verkligen dog, medan ”levandegjord” syftar på kroppens uppståndelse”
HaFo kommentar: Det låter först så bestickande riktigt med sanningen om Jesu kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse. Men vad man egentligen säger här, är att han, KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE upphör att existera.
Konsekvensen blir här att Jesus blir skild från livsgemenskapen med Gud (andligt död) och att han KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE, behöver en pånyttfödelse i den kroppsliga uppståndelsen för att bli KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE IGEN. (JDS så det sjunger om det!!!)
Det är i sin konsekvens ingen skillnad i gnostiskt och antikristligt väsen i denna JDS – lära än i Trosförkunnelsens variant. Bara en annan väg gömt bakom förtroendeingivande tal om död och uppståndelse.
Det låter så förtroendeingivande och lockande för dem som försöker göra upp med Trosförkunnelsens JDS – lära, där betoningen på människans identitet är förlagd till människans ande och andens frigörelse från kroppen, att då här få möta en betoning på helheten av människan för identiteten med fokus på kroppen.
Så blir man då beredd att svälja agnet på kroken om kroppens död och kroppens uppståndelse. Där det samtidigt döljer hullingen på kroken om att Jesus uphör att existera och börjar existera igen först i kroppens uppståndelse. Man ser inte att man lika väl då bedras av en JDS – lära av bara en annan variant.
Det sker här genom att man lägger betoningen i Bibeltexten så att andlig död och kroppslig död och andlig nyfödelse och kroppslig uppståndelse blir identiska. Dessutom tas det centrala bort att Kristi person är andligt levande genom Anden, vid kroppens frånskiljande och verkliga kroppens död.
Slutkonsekvensen blir ändå densamma med en andlig död av Jesus, därför att man glider förbi Kristi oupplösliga identitet av Gud och människa förenade och gör andlig död och kroppslig död identiska.
Man tar bort den möjligheten till denna Kristi identitets bevarande igenom kroppens frånskiljande och död, genom att oupplösligt fästa personligheten vid kroppen och ta bort Guds möjligheter att åtskilja ande/själ och kropp åt.
Med identiteten bevarad i ett mellantillstånd, som Jesus själv beskriver, mellan den kroppsliga döden och kroppens uppståndelse. Kristi person blir därmed berövad sin identitet som KRISTI PERSON i sin död (JDS).
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
GillaGilla
Inlägg 5 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Precis som i trosförkunnelsen så sker även här i läran om personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden en tidsförskjutning av Kristi predikande för andarna i fängelset för att få läran att gå ihop.
I trosförkunnelsen så predikar ju inte Jesus i dödsriket utan plågas där för att så sedan bli född på nytt. Han bär där så fram blodet först efter sin uppståndelse och predikandet för andarna i fängelset sker först därefter att Jesus burit fram sitt blod i Himlen.
Man menar även i denna ”själens upphörande vid kroppens död” – lära, att när det omtalas att Jesus predikar för andarna i fängelset (1 Petr.3:18-20), så måste det syfta på ett tillfälle efter Kristi uppståndelse.
Detta eftersom Han inte kan vara verksam med personligheten oupplösligt knuten till enbart den döda kroppen i graven, så att Kristus vid kroppens död i praktiken upphört att existera, för att åter bli vid liv, börja verkligt existera igen, i den kroppsliga uppståndelsen.
Men det är förvisso så att KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE, predikade för andarna i fängelset precis där det står att det sker och poängen i hela denna Bibelvers är att detta kan ske, med bevarad KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE, genom Anden i levande gemenskap med varandra, fastän kroppen var frånskild livet och död.
Om personligheten helt är oupplösligt fixerad vid kroppen och mellantillståndet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse är ett passivt icke – varande när den kroppsliga döden inträtt, så måste tids placeringen av Kristi predikande för andarna i fängelset i denna förförande icke Bibliska lära, flyttas till en annan tid och plats än där det står återgett i Bibeln.
Precis som i Trosförkunnelsen kring blodets frambärande, som enligt deras lära, måste ha skett en annan tidpunkt än vid blodsoffret på korset för att lärokonstruktionen ska stämma, så försöker man här i denna lära om själens upphörande vi kroppens död, komma förbi en besvärlig passage för att få läran att stämma.
Denna lära vill komma förbi den största stötestenen, att Jesus fortfarande är Kristi person (Gud och människa förenade = andligt levande), fastän Han är kroppsligen död. Detta vill åstadkommas med lärokonstruktionen av ”själens upphörande vid kroppens död = KRISTI upphörande och pånyttfödelsen av KRISTUS i uppståndelsen – JDS – läran”.
Här bara flyttas det från Trosförkunnelsens variant att det ska ske av Jesu ande, med personligheten enbart knutet till anden. Men här sker det med personligheten oupplösligt knutet till kroppen på ett sådant sätt att pånyttfödelsen sker i den kroppsliga uppståndelsen.
DET ÄR I GRUNDEN SAMMA LÄROR!! MEN DÄR DE SOM FÖRETRÄDER SJÄLENS UPPHÖRANDE VID KROPPENS DÖD JDS, MENAR SIG GÅ EMOT TROSFÖRKUNNELSENS JDS = FÖRFÖRELSE PÅ HÖGSTA NIVÅ!!
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
GillaGilla
Inlägg 6 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Denna läras företrädare av personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden hävdar följande om 1 Petr 3:19:
”Det skulle ha varit enklare att förstå om översättningarna helt enkelt strukit tillägget ’genom anden’, och skrivit ’han dödades men gjordes levande.’ Det är orden ’i anden, eller genom anden’, som vilseleder. Det är nämligen inte en fråga om ’i köttet’ eller ’i anden’, utan om att han blev ’dödad och gjord levande.’ ”
HaFo kommentar:
Här görs nu en förenkling av Bibelsammanhanget och fokusering på enbart orden död och uppståndelse, för att åstadkomma att lärokonstruktionen ska stämma och man får bort att Kristus skulle existera mellan kroppens död och kroppens uppståndelsen.
Det är detta som gör läran till en antikristlig villolära. Detta är målet för antikrists ande, som ligger bakom denna lära, nämligen att komma fram till att Kristus inte existerar, är andligt död, att Gud och människa nånstans i skeendet inte längre är förenade i en livgivande gemenskap genom Anden.
Så förföriskt förtroendeingivande används orden död och uppståndelse, men precis som i Trosförkunnelsens JDS – lära har orden fått en ny betydelse. Kristi död är då inte offret av Kristi kropp och blod.
Kristi död är en andlig död åtskiljande från Gud och därmed ett upphörande av Kristi identitet och person. Kristus existerar inte längre i praktiken och uppståndelsen är i praktiken en pånyttfödelse av Kristi person. (JDS)
Grunden för den kroppsliga uppståndelsen tas bort, nämligen att Kristus igenom hela skeendet är andligt levande (Gud och människa i livgivande gemenskap av Anden). Det är precis detta som ovanstående citerade argument för läran vill leda fram till.
Det finns två ytterligheter av tolkning kring detta Bibelsammanhang. Dels Trosförkunnelsens JDS – lära med betoning på anden som identitet och personlighet. Här bildas nu en annan variant av JDS med betoningen på kroppen, där allt av identitet i praktiken upphör vid kroppens död och fokuserar enbart på död och uppståndelse.
Den andliga dödens besegrande (förenandet/försonandet mellan Gud och människa i Kristi person) görs här om intet. Det är denna förening mellan Gud och människa i Kristi person som är garanten för en seger över den kroppsliga döden i uppståndelsen.
Det går inte blanda samman dessa saker och bara fokusera orden död och uppståndelse i denna Bibelvers som liktydigt med andlig död och andlig pånyttfödelse, syftandes enbart på kroppens död och kroppens uppståndelse. Det leder fel. Så se upp med JDS – läran i läran om ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”.
GillaGilla
Pingback: Uttrycket andlig död har varit upp till funderingar på annan plats | HaFos funderingar