Anders Gärdeborns felaktiga syn på treenighetens tillkomst

Inlägg 1 Anders Gärdeborns felaktiga syn på treenighetens tillkomst bemött med historiska fakta om de första Kristnas syn på trenigheten

AG menar att treninghetsläran är ett verk av grekisk filosofi och Katolska Kyrkans läror flera hundra år efter de första Kristna.

Enligt Warner som inspirerat AG så är att det är något allvarligt fel i treenighetsläran när man säger att Jesus är likställd med Fadern och lika evig som Fadern. ”Det var ingen skillnad mellan Jesus och resten av oss” – säger Warner.

Efter att Sonen tappat sina gudomliga egenskaper och blivit helt mänsklig, är Warners Gud nu ett enda jag, Fadern, eftersom Sonen inte var evig.

Warner hotar med fördömande av Gud för dem som inte tror på detta, eller åtminstone för dem som ”medvetet avvisar” det.

Warner har övergett den ”ortodoxa treenigheten”, som han menar är en orsak av att kejsarn Konstantin omfamnade en platonsk version av kristendomen.

HaFo: Att treeningheten skulle vara ett påhitt av Katolska Kyrkan är ren lögn. Jag kan visa på historiska skrifter från år 100 fram till år 224. Tänk då på att Nicea var år 325, där AG falskt menar att det då var RKK som lanserade treenighetsläran. Den fanns alltså hos dessa som ledde församlingen direkt efter apostlarna:

Didache 7:1 AD 100: ”Efter de föregående instruktionerna, döp i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn i levande [rinnande] vatten […]. Om du inte har någondera, häll vatten tre gånger på huvudet, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”

Ignatius of Antioch –  Epistle to the Magnesians, Chapter 13 [SR] AD 155: ”Studera därför för att bli stadfästa i Herrens och apostlarnas läror, så att allt, vad ni än gör, må ha framgång både i kött och ande. i tro och kärlek; i Sonen och i Fadern och i Anden”.

 Martyrdom of Polycarp 14:3 AD 155: ”jag prisar dig genom den evige och himmelske översteprästen, Jesus Kristus, din älskade Son, genom vilken ära med honom och den helige Ande vare båda nu. [och alltid] och för kommande tider. Amen.”

Theophilus of Antioch – To Autolycus 2:15 AD 169-181: ”…de tre dagarna innan himlaljusen skapades är typer av treenigheten, Gud, hans ord och hans visdom.”

Tertullian – Against Praxeas 2 AD 216: ”enheten är fördelad i en treenighet. I ordning är de tre Fadern, Sonen och Anden. De är tre, dock inte i skick, utan i grad; inte i varande, utan i form; inte vid makten, utan i natura; av en varelse, dock, och ett villkor och en kraft, eftersom han är en Gud, av vilken grader och former och slag beaktas i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”

 Hippolytus of Rom – Against Noetus AD 220: ”denna befallning till lärjungarna efter att han uppstått från de döda: ”Gå och undervisa alla folk genom att döpa dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.” (Matt 28:19)

Och genom detta visade han att den som utelämnade någon av dessa, misslyckades med att förhärliga Gud fullständigt. För det är genom treenigheten som Fadern förhärligas. Ty Fadern ville, Sonen gjorde och Anden uppenbarade sig.”

Origen AD 224: ”För det är bara Treenigheten som överstiger varje mening i vilken inte bara timlig utan även evig kan förstås… Det verkar rätt att undersöka anledningen till varför den som är ‘född på nytt genom Gud’ till frälsning har behov av båda Fadern och Sonen och den Helige Ande och kommer inte att få frälsning förutom hela Treenigheten,

och varför det är omöjligt att bli delaktig i Fadern eller Sonen utan den Helige Ande. När vi diskuterar dessa punkter kommer det utan tvekan att vara nödvändigt att beskriva den verksamhet som är egen för den Helige Ande och den som är egen för Fadern och Sonen…

Detta påpekas tydligast av aposteln Paulus när han visar att treenighetens kraft är en och samma, med orden: ‘Det finns olika gåvor, men samma Ande, det finns olika förvaltningar, men samma Herre, och det finns olika verksamheter, men det är samma Gud som verkar allt i alla. Men Andens uppenbarelse ges till var och en till nytta: tillsammans.’

Av vilken det tydligast följer att det inte finns någon skillnad i treenigheten, utan det som kallas Andens gåva görs känt genom Sonen och drivs av Gud Fadern.”

Origen, First, 33-4: ”Ty Skriften tillkännager Kristus lika mycket som Gud, som den tillkännager Gud själv som människa.

Den har lika mycket beskrivit att Jesus Kristus är människa, som den också har beskrivit Kristus, Herren, för att vara Gud.

Eftersom det inte framställer honom att vara bara Guds Son, utan också människans son; inte heller står det bara, människosonen, utan det har också varit vant att tala om honom som Guds Son.

Så att vara av båda, han är båda, så att om han bara skulle vara den ene, skulle han inte kunna vara den andre. Ty liksom naturen själv har föreskrivit att han måste tros vara en människa som är av människan,

så föreskriver samma natur också att han måste tros vara Gud som är av Gud… Låt därför dem, som läser att Jesus Kristus, människosonen, är en människa, också läsa att denne Jesus också kallas Gud och Guds Son.”

Att treenigheten är ett påfund från RKK motbevisas med kraft i dessa texter och visar att det påståendet är ett lögnaktigt påfund av AG. Därmed framstår AG helt enkelt som inte trovärdig!

Forts