Mötte detta eko på FB i spåren av Anders Gärdeborns falska undervisning som jag återgett och bemött. Se länkar i slutet av inläggen här.
”De som inte får sitt namn i ”Livets bok” dör en ANDRA gång – ”den ANDRA döden” – och den döden är definitiv. EVIG död. Från den döden finns ingen ytterligare uppståndelse, utan den varar för evigt. Man existerar helt enkelt inte mer.
Jesus varnade uttryckligen för att Gud FÖRGÖR (dvs förintar, utplånar, utraderar) BÅDE KROPP OCH SJÄL – dvs individen som helhet – i Gehenna (Matt 10:28). Därmed blir döden slutgiltig. Så när Paulus i sitt brev till församlingen i Rom säger att ”syndens lön” är döden, så är det evig död det handlar om.”
Inlägg 1
Uttrycket evig död finns inte i Bibeln. Än mindre är upphörande av existens ett Bibliskt uttryck. Men evigt liv är motsatsen till en evighet utanför Guds gemenskap, men OBS! inte motsats till upphörande av existens!
Bibelns användande av kroppslig död och ”döden dö” är mer komplext. Döden dö är ett uttryck från fallets dag i 1 Mos. 2: 17: ”av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.”
De bröt mot Guds påbud. Men döden dö som de därmed drabbades av, innebar inte att de där då dog kroppsligen. Inte heller innebar de att de upphörde att existera. Men de förlorade kontakten och gemenskapen med Gud. Det är den innebörden som ligger i uttrycket döden dö = gå miste om gemenskapen med Gud.
Att ett påhittat uttryck som evig död eller detta från Bibeln uttrycket döden dö innebär alltså att bli skild från Guds gemenskap. Men det innebär inte alls upphörande av existens. Det är ett icke – Bibliskt påhitt.
Man kan vara kroppsligt levande och vara döden död – skild från Guds gemenskap. Man kan vara kroppsligt död men ändå inte ha döden dött = skilts från Guds gemenskap.
Detta senare gällde för Jesus. Han dog kroppsligen, men var inte ”döden död”. Han var inte skild från Guds gemenskap. Därför står det att Han var till kroppen dödad, men att Han var levande i gemenskap med Gud och ”I Anden gick och predikade ett budskap”. Detta gjorde Han vid den mötesplats som Han stämt med rövaren på korset: i Paradiset.
Det var den ”döden dö”, som innebär att vara skild från Gud, som Jesus, människans ställföreträdare, tog sig an genom att aldrig i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet vara skild från Gud. Därmed förenade Han i sin person Gud och människa och bringade försoning mellan Gud och människa.
Genom sin gemenskap med Gud kunde inte heller Jesus behållas av den kroppsliga döden, utan i människans ställe så besegrade Han även den kroppsliga döden. Därmed har människan en kroppslig uppståndelse att se fram emot.
För den troende sker det när Jesus kommer tillbaka för att upprätta Tusenårsriket och de som hör Honom till då ”ska regera med Kristus för Tusen år”.
Medan de icke – troende får sina uppståndelsekroppar efter Tusenårsriket – ”de andra blev inte levande förrän efter de Tusen åren”. De döms då efter sina gärningar för att sedan placeras tillsammans med satan, antikrist, den falske profeten, de fallna änglarna och alla förlorade människor i eldsjön, där de inte upphör att existera, utan där de ”ska gråta och gnissla tänder i evigheterna evighet.”
Den död som inte längre ska finnas för de troende är att ”Döden dö” = de ska aldrig skiljas från Guds gemenskap.
”Döden dö” – skilsmässan från Gud blir nu bestående i ”den andra döden” = den eviga skilsmässan från Gud för de förlorade. Den döden – att vara skild från Gud upphör inte, men innebär inte upphörande av existens. Men den döden dö är utestängd från de som ska leva sin evighet i gemenskap med Gud. Där gäller: ”Döden (åtskillnaden från Gud) ska inte finnas mer”.
Forts
HaFos funderingar 
Inlägg 2
Intressant i sammanhanget blir då frågan Vilken död är det som Jesus dör.
Död betyder att vara åtskild från något. Kroppslig död är att vara frånskild kroppens liv och funktioner.
Andlig död är ett ord som inte finns i Bibeln. Men det är ett uttryck för att vara ”död i överträdelser och synder”. Alltså att vara åtskild från Guds liv och gemenskap. Den döden kan också kallas ”den första döden”. Eftersom det är människans första åtskillnad från Guds gemenskap.
Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, ”…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö.”
Det handlar inte om kroppslig död, för man levde kroppsligen vidare, utan det handlar om att vara åtskild från Guds gemenskap, som är den ”döden dö”, som det handlar om här.
AG blandar samman dessa begrepp och all död blir för honom kopplad till den kroppsliga döden där så existensen upphör fram till kroppens uppståndelse. Då uppstår samma villolära som trosförkunnelsen har om att Jesus blev född på nytt i uppståndelsen.
Man kan alltså likt Adam och Eva vara kroppsligt levande men andligt döda – ”döden dö” – vara skild från Guds gemenaskap.
Eller man kan i likhet med Jesus vara kroppsligt död men andligt levande – förenad med Gud. 1 Petr. 3:18 – 20: ”Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse”.
De kroppsligen döda i dödsrikets två avdelningar ”vet ingenting” om vad som väntar efter den kroppsliga uppståndelsen mer än vad Kristus (Gud människa förenade) ”predikade för andarna i deras fängelse”.
Jesus dör den kroppsliga döden, men inte med den konsekvensen som en del lär, att Han inte existerar utan, sover, fram till uppståndelsen.
Då har man omintetgjort vad som räddar människan. Detta att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Då har han omintetgjort vad som räddar människan. Detta att Jesus var ”Guds fullhet lekamligen”.
Då har han omintetgjort vad som räddar människan, att Jesus aldrig är skild från Gud, utan att Han bär fram offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Men visst dör Jesus den kroppsliga döden, men med samtidigt bevarad enhet mellan Fader, Son och Ande och med bevarad enhet mellan Gud och människa i Kristi person.
Eftersom Jesus är förenad med Gud enligt Jes. 53: 11: ”Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga”, så kan inte den kroppsliga döden behålla Jesus utan ”Han är med kraft bevisad vara Guds Son genom uppståndelsen från de döda”.
Han är med kraft bevisad vara Guds Son i sann bemärkelse av samma väsen och natur som Fadern och kan inte behållas av den kroppsliga döden utan visar att Han i sig själv är ”Uppståndelsen och livet”!
Uppståndelsen är inte någon slags pånyttfödelse, utan en naturlug följd av att Jesus var/är ”Guds fullhet lekamligen. Som hela tiden förenad med Gud blir Han med kraft bevisad vara Guds Son genom uppståndelsen från de döda”.
Genom att Jesus hela tiden är ”Guds fullhet lekamligen”, Gud och människa förenade/försonade, då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”, så sker aldrig i Jesus, människans ställföreträdare, åtskillnaden från Gud.
Utan där i Kristi person av Gud och människa förenade så besegras människans åtskillnad från Gud i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Forts
GillaGilla
Inlägg 3
Här kring vad Bibeln har att säga om Den första och andra döden
Den ”första dödens” den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Det problemet löste Jesus när Han som människans ställföreträdare, i sin syndfria rättfärdighet aldrig skildes från gemenskapen med Gud. Den första döden – människans åtskiljande från Gud, var alltså löst för människan genom att den aldrig skedde i människans ställföreträdare.
Den kroppsliga döden besegrade så Jesus i människans ställe i sin kroppsliga uppståndelse, som helt naturligt sker genom att Jesus är förenad med Gud, så kan inte kroppens död behålla honom.
De som kommer till tro på Jesus har alltså den första dödens, åtskillnaden från Guds gemenskap löst och ser fram emot när Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och de får sina uppståndelse/härlighetskroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”. MÄRK DETTA ÄR DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN!
1 Tess. 4: 15 – 17: ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”
1 Kor. 15: 51 – 53: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Upp. 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN, över dem har den ANDRA DÖDEN INGEN MAKT, utan de ska vara Guds och Kristi präster och ska få regera med honom de tusen åren.”
Här ingår alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i ”Abrahams sköte” på den kroppsliga uppståndelsen.
Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” (Upp. Kap. 12).
Men här nämndes nu även att det INTE bara finns en ”första död” utan även ”en andra död”. För utgången för människan i båda dessa dödar är förhållandet till tron på Jesus avgörande:
”Salig och helig är den som har del i DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN ; över dem har DEN ANDRA DÖDEN INGEN MAKT ..”. Alltså för dem som hör Jesus till har ”den andra döden ingen makt.”
DEN ANDRA UPPSTÅNDELSEN äger rum Tusen år senare och omfattar alla de övriga som levt och dött genom tiderna utan att ha lärt känna Gud.
Forts
GillaGilla
Inlägg 4
Nu – Tusen år efter den FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN – de troendes uppståndelse för att få uppståndelsekroppar och regera med Kristus – så uppstår alla dessa icke på Jesus troende i andra uppståndelsen för att dömas efter sina gärningar i det som brukar kallas ”Uppståndelsen till dom”, ”den yttersta domen” eller ”domen inför den vita tronen”.
De blir dömda efter sina gärningar i förhållande till sina samveten (Rom. 2: 12 – 15). Men de kan aldrig bli räddade till evigheten i Guds gemenskap. Dessa som här döms efter Tusenårsriket i domen inför Guds tron blir kastade i eldsjön.
Eldsjön är DEN ANDRA DÖDEN – som inte handlar om upphörande av existens. Utan det handlar om att ”döden dö” – skiljas från Guds gemenskap för evigt, ”eftersom deras namn inte då är skrivna i Livets bok.”
Upp.21.8 m.fl. ”Men de fega och de otrogna och de som har gjort vad styggeligt är,och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; DETTA ÄR DEN ANDRA DÖDEN”.
Den andra döden gäller för dem som icke ”skola få Guds rike till arvedel.” 1Kor. 6:9-10. Alltså för de som inte äger tron på Jesus. ”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” Upp. 20:15.
I vers 14 ser vi att den ”brinnande sjön” är detsamma som den ”andra döden” och i vers 10 står det; ”…och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
”Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnande sjön; detta, DEN BRINNANDE SJÖN ÄR DEN ANDRA DÖDEN. Och om någon icke fanns skriven i livets bok (Inte tillhör Jesus), så blev han kastad i den brinnande sjön.”
“Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (Upp 2:11)
”Den andra döden är sjön som brinner av eld och svavel.” (Upp 21:8). Det är domen över allt som är besmittat av synd och inte är försonat i Jesu blodsoffer på korset.
Det finns inget i dessa texter som talar om ett upphörande av existens utan bekräftar snarast Ordet att ”evigheten är lagt i människns hjärta”, oavsett om hon lever sin evighet utanför Guds gemenskap eller tillsammans med Gud som en förhärligad/förverkligad människa.
Evigheten i människans hjärta handlar inte om hennes vilja till evigt liv. Det handlar om att Gud skapat henne till en evighets varelse. Han har lagt evigheten i hennes väsen och natur – bildligt talat i hennes hjärta – den hon är.
Forts
GillaGilla