Delar upp inlägget i flera delinlägg så att det kanske blir lättare att ta del av innehållet.
Inlägg 1 om Bön i Jesu namn:
Att anropa ”Fadern”, säger ingenting om ”vilken Fader” i den andliga världen jag möter. Att anropa ”Anden”, säger ingenting om vilken ande jag kommer i kontakt med.
Men anropar jag Jesus, så anropar jag den som ”Gud upphöjt över allting och gett det namn, som är över alla andra namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas och tvingas erkänna, Gud Fadern till ära, att Jesus är Herre” (Fil.2:9-11)
Namnet Jesus är det ”kodnamn” Gud gett oss in i den andliga världen för att komma rätt. Att anropa Jesus säger vilken Gud (Ande), som jag söker kontakt med i den andliga världen. JESUS och därmed också Jesu Namn är ju Guds i NT kontaktväg till och med Människan.
Tar man bort det Namnet, den kontaktpunkten, så finns ingen möjlighet till kontakt och gemenskap med Gud längre. Då är den bruten: därför att den sker i och endast genom, Jesu Namn och OCH MÄRK! DEN PERSON, Kristi person (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) som i det namnet ”Gud med oss” försonat oss med levande Gud.
Naturligtvis vill Satan med alla medel få bort det namnets betydelse från den kristna rekvisitan. Namnet är ju Honom som bär det och som vunnit segern över Satan, och utan det Namnet ingen seger.
Ska vi se betydelsen av Jesu namn, behöver vi se den oupplösliga enheten mellan Fader Son och Ande i den ende Gudens personlighet av ”Jag ÄR Herren, Herren är en”, där vi nu möter Honom i ”Gud med oss”, Kristi person, i Jesu namn.
Vi behöver se att Anden är utgjuten i Jesu namn. Att när vi åkallar Jesus, så åkallar vi Gud själv, Fadern, Sonen och Anden i den ende Gudens person, som ÄR Herren. (Se enheten i Guds enda person av Fader Son och Ande i Joh. Kap. 14 – 17). Alla som genom historien övergett Gudsbilden av ”en Gud i tre personer och tre personer i en Gud”, har förr eller senare på ett eller annat sätt kommit vilse!!
Forts Inlägg om Bön i Jesu namn
HaFos funderingar 
Inlägg 2 om Bön i Jesu namn:
Om det är en bön i Jesu namn vi ber så handlar det då naturligtvis om att vi åkallar den person som Jesus är, som bär det namnet, som jag vänder mig till. Kommer jag på någon annan grund än den Jesus är, har gjort och betydelsen av blodsoffret på korset, så spelar det ingen roll vilka ”Fäder eller andar” jag vänder mig till i andevärlden, eller hur mycket jag formulerar namnet Jesus, så kommer jag ändå fel! Det är inte själva bokstäverna eller ljudet av namnet Jesus som ett magiskt mantra, som ”ger inträdet” vid användandet av ”kodnamnet” Jesus.
I Bibeln uttrycker egennamn individens personlighet, alltså vem och vad personen är till sitt väsen och karaktär. Det finns många uttryck i Bibeln för att beskriva vem Jesus är i sin person. Om Jesus Guds Son, säges bl.a. att Han är: Immanuel = ”Gud med oss” – ”Frälsaren – väldig Gud – evig Fader”.
Jesus är alltså i sin person och identitet ”Gud för, eller med människan, förenad med människan – den som räddar och förenar sig med människan”. Jesus Guds Son är i sin person också väldig Gud – evig Fader. Jesus person är Guds person. Därför säger Jesus att ”den som har sett mig han har också sett Fadern – Jag och Fadern är ett”. De lever inte bara i en relation med varandra. Jesus är i sin person Gud.
Vad säger oss ämbetet eller titeln Kristus som Jesus har?
Latinets Kristus är detsamma som grekiskans Kristos, en översättning av hebreiskans ”ha Maschiach” som betyder den smorde. Jesus är alltså den av Gud smorde. Kristus är heller inget egennamn utan betyder detsamma som Messias, alltså den av Gud smorde, en titel, ämbete eller beteckning att vara Guds sändebud.
Men då får man inte se på denna titel, ämbete eller beteckning enbart på ett jordiskt och mänskligt sätt, där titeln inte har någon betydelse för vad människan är till sitt sin natur. Hon är en vanlig människa oavsett titel, ämbete eller beteckning på vilket uppdrag hon än har i samhället. Att Jesus bär titeln, ämbetet, beteckningen Kristus, innebär att Han är ”Guds fullhet lekamligen” i egenskap av detta ämbete eller titel och beteckning!
Uttrycket att Jesus är Kristus är mer än en titel i vanlig bemärkelse. Detta uttryck vill säga oss vem Jesus Kristus är i sin person. Det vill säga oss att Jesus med ämbetet, titeln eller beteckningen Kristus är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i en person – Jesus Kristus. Det räcker inte med att säga att Gud blev människa. Jesus Kristus är både sann Gud och sann människa samtidigt. Inkarnationens under!
Forts Inlägg om Bön i Jesu namn
GillaGilla
Inlägg 3 om Bön i Jesu namn:
Namnet Jesus kan aldrig skiljas från ämbetet och titeln Kristus. Namnet Jesus kan aldrig skiljas från den person Han är som Jesus Kristus, Gud och människa förenade. Fullt ut Gud och fullt ut människa i en person, Jesus Kristus. Med andra ord, inkarnationen av Gud i mänsklig gestalt.
Ordet Kristus innebär alltså långt mer än bara en titel som Jesus har därför att Han är smord av Gud att vara Hans budbärare. I det här fallet berör Jesu titel ”Kristus”, vem Han är som person, vem Han är till sin natur. Att Jesus är Kristus innebär att Han är Gud och människa förenade, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt!
Begränsar man Jesus Kristus och Hans person till en människa, som enbart är smord av Gud, på samma sätt som det ordet används av Trosförkunnelsen – då ofta i beteckningen att Guds Ande är över en människa och leder människan – så förs tanken fel kring vilken person Jesus är som Kristus.
Det förekommer också att uttrycket smord betecknar den troende människan, smord av Guds Ande och då anses hon stå i samma position som Jesus i sin person som Jesus Kristus. Den tanken leder helt fel.
Den tanken leder till att man missar det alldeles unika med att Jesu Kristi person är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa i sin person. Ingen människa före och ingen människa efter i den här tiden, befinner sig i den positionen. Ingen människa kan till sin person vara, vad Jesus Kristus var i sin person av Guds fullhet lekamligen, fullt ut Gud och fullt ut människa.
Därför kan det bli till ett bedrägeri att peka på uttrycket Kristus som ett ämbete, titel eller beteckning enbart, om man inte kopplar det samman med vilken betydelse det har för den person Jesus är som Kristus. Det kan antingen leda till att Jesus görs mindre till sin person och till sin betydelse, än den Han egentligen är eller också leda till att människan i sin person och i sin betydelse blir mer än den hon egentligen är.
Forts Inlägg om Bön i Jesu namn
GillaGilla
Inlägg 4 om Bön i Jesu namn:
När Gud i sitt människoblivande i Jesus Kristus, ”inte räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv i det Han antog tjänares skepnad”, så innebär det fördenskull inte att Han inte längre är just Kristi person – Gud och människa förenade. Jesus ÄR Guds fullhet lekamligen – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, när Gud blev människa i Kristi person av Gud och människa förenade.
Det är endast det namn som ”är över alla andra namn”, när jag åkallar den Jesus med betydelsen av vem Han ÄR, SKRIFTENS JESUS. Så att man inte åkallar en, som Jesus själv och Paulus varnar för: ”en annan Jesus”, frammanad av ”en annan ande” via ett ”annat evangelium”!!
Personligen så vänder jag mig till Fadern, Sonen och Anden i den ende Gudomspersonen av ”Jag ÄR Herren, Herren är en” i ”Jesu Kristi namn!”. Kommer på den grund av den Han är och har gjort, där Han är min rättfärdighet, som min ställföreträdare inför Gud och som plånat ut mina synder inför Gud med sitt blod.
Jag använder namnet Jesus som ”tilltalsord” för att visa att Han är den Fader som sänt Sonen, ”som Gud upphöjt över allting” och den sida av sitt väsen ”Gud med oss”, Kristi person, ( och åt vem Gud har ”överlåtit allt åt Sonen tills alla Hans fiender är Honom underlagda”), som Gud nu möter oss idag i skepnad av Anden utsänd i Jesu namn.
Det är ju ”Herren”, den ende Guden, som vi ska vara i kontakt med. På otaliga ställen framställs hur ”Jesus är Herre” och att vi ska åkalla Herrens namn (t.ex. Rom. 10:6-15; Joh.1:1-14) , vilket idag är ”Jesu namn”, där Han nu enligt Ordet är både ”Herre och Messias”, med det namn Gud upphöjt över alla andra namn och i det namn som Gud idag möter oss: i Jesu namn.
Det framgår ju i dessa texter, att Jesus är Gud – Gud är Jesus och den vi ska komma till tro på, vem Han är och har gjort och ta emot Honom i våra liv. Hur inbjuder man någon i sitt liv annat än att tilltala Honom vid namn och därmed åkalla, be till Hans namn, (som alltså är Jesu namn idag som Bibeln framställer det).
Forts Inlägg om Bön i Jesu namn
GillaGilla
Inlägg 5 om Bön i Jesu namn:
Kom i ett sammanhang i kontakt med en kvinna. En drogmissbrukare som varit satanist, men som nu insåg att det var galet och ville bli kristen. Vi var flera som bad tillsammans med henne en hel natt där atmosfären var så kuslig med märkliga otäcka fenomen som gjorde att man faktiskt kunde ”tro på spöken”.
Hon kunde inte få namnet Jesus över sina läppar. Men så framåt morgonen så kunde hon viska fram namnet Jesus. Det förändrade hela situationen och atmosfären vändes till fridfull harmoni. Hon blev fri drogerna och växte därefter fram till en harmonisk kristen med en innerlig umgängelse med Jesus. Det tycker jag vittnar om betydelsen i namnet Jesus och vilken kraft det utgör i den andliga världen. Inte konstigt att fienden vill få oss att inte åkalla Jesu namn. Men poängterar igen att det inte bara är ljud vi uttalar, utan att Jesu namn hela tiden är kopplat till den person Han ÄR.
Vid all form av JDS – lära ( Se några av de olika former av JDS – lära som vi idag möter: http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml ), faller också all grund för att komma till Gud i ”Jesu namn”, på den grund av vem Jesus är och har gjort. Det är ju då på ”en annan Jesus – grund”, som man kommer, oavsett man vänder sig till Fadern, Sonen och Anden i den ende Gudens person ”Jag ÄR Herren, Herren är en” och även om man så använder ”Jesu namn”. Det är ju en ”annan Jesus”, en annan Gud som man kallar Fader och som man då åberopar, anropar och vänder sig till i bön.
Bibeln säger att Jesus är Herre, att Bibeln säger att det bara finns en Herre, att vi uppmanas att åkalla Herrens namn, att vi ska be i Jesu namn.
Att åkalla Gud, Fadern, Herren eller Anden säger inget om vilken ”gud – fader herre eller ande”, jag kommer i kontakt med. Men åkallar jag det namn som ”Gud upphöjt över alla andra namn, för att i Jesu namn, Gud Fadern till ära, alla knän ska böjas och tvingas erkänna att Jesus är Herre”, så anger det att jag åberopar den ende Guden, himlens och jordens skapare, som inkarnerade sig via Marias moderliv in i jordisk kroppslig gestalt i Kristi person (Gud och människa förenade) och som i enheten och uppenbarelsen av Fader Son och Ande, säger sig vara ”Herren, Herren är en”.
Det förutsätter naturligtvis att jag kommer på den grund som Jesus i sin person ÄR, har gjort och betydelsen av Blodsoffret på korset, som ger Jesusnamnet dess auktoritet, knutet till den person Han ÄR = GUD SJÄLV !
Forts Inlägg om Bön i Jesu namn
GillaGilla
Inlägg 6 om Bön i Jesu namn:
Joh. Kap 1 visar på att det är Jesus vi ska ta emot och vara i kontakt med i våra liv och Jesus visar i Joh. 14 – 17, hur Fadern, Sonen och Anden är förenade till ett hur den som tror på Honom även tror på Fadern och att Fadern och Sonen skall ta sin boning i den troende, genom Kristi Ande, tillika Faderns Ande, den Helige Ande sänd i Jesu namn, Hur inbjuder jag en person för att leva en relation med Honom utan att tilltala dennes namn?
Jag uppmanas att be till den ende Gudens person, Herren, Herren ÄR en i Jesu namn. Det namn Gud upphöjt över alla andra namn. Det namn som Guds Ord säger står för den person som är Herre. Alltså Gud själv, som nu möter oss i Jesu namn, den sida av Guds väsen – Sonen, som nu i församlingens tidsålder möter oss i Andens skepnad utgjuten i Jesu namn, till dess alla Hans fiender är Honom underlagda.
Se upp på den Jesus som på korset i sin person förenade, försonade Gud och människa med varandra. Där ”GUD VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”. Se upp på Honom som förblev Gud och människa (Kristi person) igenom hela skeendet och därmed bär fram offerlammets RENA lekamen och blod, ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. (Kristi lekamen för Dig utgiven, Kristi blod för Dig utgjutet).
Se upp på Honom som är både ”Herre och Messias” och åkalla ”Herrens namn”. ”Det namn som Gud upphöjt över alla andra namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas och tvingas erkänna att Jesus är Herre”.
ÅKALLA NAMNET JESUS PÅ EN RÄTT GRUND KRING VEM HAN ÄR OCH VAD HAN UTFÖRT. Utan inflytande från de villfarelser som rör sig i tiden, t.ex. trosförkunnelsen och katolicismen och det alltmer ”synkroniserade avfall”, som vi nu mitt framför våra ögon ser framträda. Och det under så vackra ord som väckelse, skörd, vad Gud gör idag, under och tecken, mirakelmöten, mission, Apostlar, Profeter, Smorda ledare, Messias – troende väckelse, enhet för att världen ska tro, Jesusmanifestationer etc. etc. med hur vackra ord som helst.
Men som ändock, inrymmer ett ormgift, som förbereder den avfallna kristenheten till att hälsa en annan, en istället för Kristus, en falsk världsfrälsare välkommen. Där kan man likt ett mantra åkalla Jesu namn, Herren, Gud, Anden och likväl är det falskt!
SÅ IGEN ÅKALLA NAMNET JESUS PÅ EN RÄTT GRUND KRING VEM HAN ÄR OCH VAD HAN UTFÖRT. Då har Du en säker ingång i den andliga världen för rätt kontakt med Den sanne Guden din skapare, Hans Son Jesus Kristus din frälsare och Herre och Den Sanne Anden- den sanne livgivaren som enligt Bibeln i den här tiden säges vara utgjuten i Jesu namn!
HaFo
GillaGilla
Jesus blev tillbedd av lärjungarna som kommit till insikt om vem Jesus ÄR i enlighet med Jesu egen bekännelse vid fråga om vem Han var: så uttryckte han samma identitetsförkunnelse som Gud i GT gjort: ”Jag ÄR”.
”De fattade om hans fötter och TILLBAD HONOM” ( Matt. 28: 9 ). ”och när de fick se honom TILLBAD DE HONOM” (Matt. 28: 17 ) Se även Lukas 24: 51 – 52: ”Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. DE TILLBAD HONOM och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.”
Flera exempel på när Jesus blir tilltalad och tillbedd som Gud: Joh. 20: 28; 5: 23; Fil. 2: 10 – 11: Hebr. 1: 6:
”Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” Tomas svarade honom: ‘Min Herre och min Gud!’…
för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom…Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,
för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära…Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.”
Jesus säger i Joh. Kap. 14: 23 – 24: ”Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Sen finns det sammanhang där man använder Jesusnamnet som ett slags magiskt mantra och rabblar ”I Jesu namn”, som att själva ljuden i namnet skulle vara verksamt.
Men kraften och auktoriteten i namnet Jesus ligger i den som Han är Gud kommen i kroppslig gestalt som förenade/försonade Gud och människa i Kristi person och som därmed bar fram det RENA försoningsoffret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Att be i Jesu namn handlar främst att man kommer
1. med sin bön på grund av vem Jesus med sitt namn står för, ”Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen”.
2. Det handlar också om att man kommer ”på försoningsgrunden” med en tro på betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset som gett Hans namn ”det namn som är över alla andra namn”.
Då ska vi vända oss till denna person med namnet Jesus. Med vetskap om att det INTE handlar om ett namn med bara vanliga bokstäver, eller själva ”tonljudet”, som ett slags magiskt mantra med själva uttalet av namnet Jesus. Nej, det handlar om att man vänder sig till vem Jesus ÄR och i en förtröstan till Hans försoningsverk!
Själv går jag alltid hela skalan igenom, för att bortom allt rimligt tvivel, inte kan komma fel, så vänder jag mig till den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Herren ÄR en”, i Jesu namn, tackar för allt vad Jesus gjort, för att så övergå i att be direkt till Jesus. Som jag upplever som en samtalspartner som jag kan dela allt med som en verklig nära vän. Jag säger som man säger i reklamen för Vita E Pro: ”det funkar för mig”.
Att ha Anden som en samtalspartner är ett osäkert kort. Vilken ande är det som jag kommer i kontakt med där det samtidigt är en annan Jesus som det undervisas om.
Bibeln säger: ”tron inte var ande utan pröva andarna huruvida de är av Gud. var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus kommen i köttet är av Gud. Den som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”.
GillaGilla